Baile Átha Cliath

Hur spenderar man över 130 euro på en dag (på två timmar för att vara exakt)?

Det ska jag berätta.

Först flyttar man till Dublin.

Det resulterar nämligen i att man lägger på några kilo. Det i sin tur resulterar i att vita jobb-skjortorna helt plötsligt inte passar längre, då brösten töjer ut på knapparna så att dom flyger av titt som tätt. Då börjar man fundera på att inhandla nya skjortor..

Sen tar man sej i kragen efter en par månader, och en dag när man slutar jobbet tidigt så beslutar man sej äntligen för att kila över till butiken på andra sidan gatan från jobbet - på vägen hem liksom (det tar ju bara några minuter) - för att inhandla dom där nya skjortorna. Det man inte tänkte på var att det nu är höstrea. När alla ska ha skoluniformer etc. Då reas ju alla andra vanliga kläder ut liksom. Jajks. Man är fast i fällan.

Så man inhandlar 2 vita skjortor, 5 par trosor (dom har nämligen alltid så söta underkläder med kor och får och annat roligt på, så man kan ju inte inte ta några), 4 par strumpbyxor (för det ska ju vara förbenat att man bara har kjol till jobbuniformen), två efterlängtade långärmade t-skjortor (så här nu när det börjar bli lite kallare ute) och sen är man dum och tar en paus i allt shoppande av grejer man behöver.

Och ögonen kilar över till grejerna man inte behöver.

...

Och där skådar man en jättefin svart höstkappa.. Som bara måste prövas.. Och ve och fasa - den sitter som gjutet! Då kommer dilemmat - ska jag eller ska jag inte? Man vet att man inte borde, men vad händer?

Du vet.

Jag vet.

Vi alla vet.

I slutändan är det den där doften av nytt, den där känslan av aldrig förut använt material, den där dumma shoppaholic genen som alla kvinnor har - som vinner. Happ. Där försvann 80 euro sammanlagt. På vägen till bilen så går man förbi en kinesisk inredningsbutik som har slutrea - och där är det den där jäkla genen som tar över igen - och man går in.

Hittade en mängd fina grejer, och medan jag pratade med försäljaren så kom det fram att dom nog ändå håller öppet till runt jul iaf. Så jag behövde inte bli helt pank i butiken iaf. Men lite smågrejer köpte jag. Ett vindspel, en drömfångare och lite annat smått.

Sen fick jag ge mej själv en örfil, och småsprang till bilen, utan att se mej omkring. Haha. :)

Jag skulle förmodligen ha kunnat hålla mej under 100 euro om det inte varit för att jag halvvägs på vägen hem kom på att kylskåpet är tomt. Aj. Jag handlar ju aldrig när jag och Jacek jobbar olika pass, eftersom jag sällan lagar stora middagar då. Men nu kom jag ju på att jag var hungrig och faktiskt sugen på att kocka. Så jag svänge förbi butiken och inhandlade diverse mat, och kom hem och tänkte nästan hoppa av balkongen när jag kom på hur mycket jag spenderat.

Det ni!

Så gör man!

Man flyttar till Dublin och spenderar 130 euro - pang! - sådär bara.

Aj.