Baile Átha Cliath

Stod på O'Connell Street och var egentligen på väg på jobb, men eftersom jag kom in till stan rätt tidigt eftersom jag inte visste hur jobbig trafiken skulle vara, så ställde jag mej på gatan och tittade en stund.

Det började med de handikappade som "cyklade" förbi på sina rullstolscyklar. En här och en där.

Sen kom dom.

Först en liten svart klunga, Kenyaner och allt sådant.

Sen ökade antalet människor. Mer och mer, och snart befann jag mej mitt bland löparna (det var så trångt för dem, så de sprang upp på trotoaren in bland den glesa publiken). Människor från överallt. Kvinnor och män.

Folk applåderade och tjoade. Alla var glada. Det är helt fantastiskt hur fint det känns att stå och beskåda detta.

Och där.

Mitt bland de över 10 000 löparna i det 30de årliga maratonloppet i Dublin ser jag ett huvud. Beklätt i den finska flaggan. Precis som jag bestämt mej för att vända mej och gå till bussen, där springer han förbi, grabben med mitt lands flagga fastknuten runt huvudet. Och det bara slår till. Mitt i jublet står det alltså en liten finsk flicka med tårar i ögonen och applåderar sin landsman att fortsätta springa. Kan inte berätta varför det tog så hårt, men det gjorde det och fint var det.

Har ingen aning om vem denna anonyma löpare var, och vet inte hur det gick för honom. Men fint var det. Och det tackar jag honom för. Hyvä Suomi!

För övrigt var det en Ethiop som vann loppet - och nej, jag har ingen aning om Janne Holmen var med och löpte.