Baile Átha Cliath

Är.

Trött.

Så här länge har jag inte stått upp i ett sträck på ett sjuherrans bra tag. Mina fötter har ont. Min rygg har ont. Mina ögon svider för att jag är helt slut och trött.

Men längst in i benmärgen skriker jag av lycka och har inte lyckats lägga mej före 3 på morgonen efter mina pass den här veckan. Klockan är nu halv 4. Jag hör hur vinden blåser i husknutarna (det har visst blitt väldigt höstblåsigt här idag/inatt), och trots att jag kom hem tidigt idag (slutade 22.00) så har jag fortfarande inte lyckats lugna ner mina glädjerus så att jag skulle kunna somna..

Och åh, vad jag diggar mitt jobb. Jag har en Pixie där. Helt på riktigt. Hon påminner mej så otroligt om min älskade Pixan så det inte är sant heller. Hon ser till och med ut som Pix lite.

Och så har jag en Marina. En alldeles underbart trevlig Marina.

OK. Dessa två individer heter ju då inte Pixie eller Marina, de bara påminner mej så mycket om dem. Sandra och Veronika heter dom. Sandra är irländsk, och Nicki (Veronika) är från Litauen. Och resten av gänget är grymma dom med.. Har inte jobbat med alla än, men jag känner mej som hemma. Jag har till och med en Imad. :)

Åh, det är som att någon har satt ihop det bästa från alla mina tidigare jobb och hivat in mej i smeten, precis före kakan är klar.

Men nu mina vänner ska jag äntligen stänga av den här burken och lägga mej och sova. Nighty night!