Det här med sömn..
Att allting ska vara så insatt i psyket...
Jag hatar att sova ensam. Har alltid hatat det.
Men jag hade inga större problem med det sedan - ja, Uppsala tiden, då jag blev singel igen efter ett bra tag... Så, har alltså inte haft större problem med det. Vande mej vid det rätt fort.. Har till och med tyckt det är skönt. Grymt att kunna stäcka sej ut i sin stora dubbelsäng och kunna använda alla 4 kuddar (nuförtiden - tidigare var 7 ett minimum)..!
Men nu.
Nu har man alltså gått och kärat ner sej.
Och sovit ihop i princip varje natt (om inte en av oss har jobbat).
NU är det jättejobbigt att sova själv!
Ligger här i hans hoodie och väntar på att han ska komma hem från jobbet.. Egentligen borde jag sova. Ska upp och träffa Silvia tidigt imorgon.. Men det går icke...
Comments
Trackback