Panik

Jag kommer ihag forra aret. Nar det borjade.
Hjartat bultade.
Knana skakade.
Kunde inte sta upp ordentligt.
Handerna skakade sa jag inte kunde halla i kaffekoppen heller.
Panik i rosten och nervositet som heter duga.
Nu ar jag tillbaka i samma veva.
Damn! Jag trodde jag var over det! Jag trodde jag skulle klara av att se honom i ogonen och bara vara vanlig. Jag kommer att kollapsa nar jag kommer hem. Sa lange jag kan sta pa benen tar jag det som ett bra tecken, men jag vet att de redan nu sviktar.
Jag far spunk. Jag behover hjalp.
Det ar for svart.

Comments

Comment here:

Name:
Remember me?

E-mail:

URL:

Comment:

Trackback