Baile Átha Cliath

Happ. En dag till man far hyperventliera sej igenom.
Jag ryser varje gang jag ser honom, och inte pa ett daligt satt alltsa.
Men jag klarar inte av att se honom i ogonen. Jag ser inte bort, for det ar ju otrevligt. Men jag ar radd att om jag ser honom i ogonen sa kommer han att se/hora/veta att mitt hjarta slar bakut varje gang. Jag vill sa garna, men jag vet inte hur. Jag vill inte att han ska tro att jag undviker honom, men gar det inte sa gar det inte. Jag kollar lite flyktigt pa honom varje gang jag ar i samma rum, och om vi pratar med varann forsoker jag se honom i hallet av hans ogon iaf, men fokuserar liksom inte in dem.
Suck.
Jag behover nog gora nagot at det har.
Silvia och Linda tycker jag ska bjuda med honom pa konserten pa fredag, men for det forsta vet jag inte om han intresserar sej sa mycket i 80's musik, plus att biljetterna ju ar ratt dyra.
Foresten har jag ju planer pa fredag.
Tror jag.
Antligen ar det Taste of Dublin - matfestivalen som jag alskade forra aret - och jag och Cormac tankte ga. Fast vi kan alltid ga nagon av de andra dagarna...
Ok. Andas.