Lite sliten..
Ok, och an ar det inte over.. Hmm..
Alltsa. Sliten pa grund av resandet och festandet. Och ingendera ar ju pa slutrakan an. Men vad jag ar mest sliten over ar att sitta pa jobb, och lyssna pa min stadpersonal klaga pa varann, klaga till mej om varann, inte kunna gora nagonting for att de klagar och klagar och klagar.. och.. Ja, ni forstar min poang.
Det gor mej galen. Jag menar, jag har inga problem att lyssna till deras problem och forsoka losa dem, men nar de lagger fram de mest konstiga argument till varfor de borde fa extra dagar ledigt och varfor den andra ska masta gora allt det dar osv osv.. Bah! Jag orkar inte ens tanka langre. Jag forsoker. Jag forsoker verkligen. Men vad kan jag gora nar chefen inte vill anstalla en till person, eftersom det fortfarande ar lagsasong och inte sa mycket gaster an..? Vad kan jag gora nar det ar ekonomikris i landet och det ska sparas pengar i alla horn, och jag forsoker febrilt salja de tomma rum jag har i veckorna..? Jag kan inte lagga fram krav till de gaster som checkar in att de maste stanna minst tva dagar, for da gor jag ju inte mitt jobb. Ja, jag forstar att tjejerna ar trotta, men prata med Cormac, det ar han som gor schemat. Prata med Leon, det ar hon som har hand om lonen. Gud, prata med Nanette, sa far ni sparken for att ni klagar sa mycket!! Men nej, de pratar med mej. Och varje vecka far jag hora klagomal efter klagomal. Jag hjalper till sa fort jag kan och har chansen, plus att jag gor mitt eget jobb, plus att jag sitter har och haller koll pa hur manga andra saker for familjen. Nej. Jag blir galen. Jag kan inte jobba med sjutusen olika saker under en dag. Jag ar mansklig jag med, aven om jag dum som jag ar tar pa mej 24 timmars pass (som det jag sitter pa nu) nu och da... Men anda vill jag inte sluta. Jag gillar stallet, och enda orsaken till att jag skulle byta jobb ar om jag flyttar fran stan, men an ar jag inte klar med Dublin.
Sa trots att jag fick "hemlangtan" (inte riktigt hemlangtan, mer "ut-pa-landet-langtan") nar vi var ut pa var road trip, sa kanner jag att Dublin fortfarande har lite mer att erbjuda. Aven om jag hittade ett helt otroligt perfekt jobb ute pa landet i Limerick. Med superbra lon. Och boende inkluderat. Aaah...
Nej, bara att ta sej i kragen och forsoka gora alla pa battre humor. De vet att det inte ar mitt fel. Men jag tycker inte om att se min kolleger ledsna.. Det har varit alldeles for mycket upprordhet omkring pa senaste tiden.. Men nu har iaf Linda fatt jobb pa ett hostel i Temple Bar, sa hon ar mycket gladare! Och sa ska jag traffa Maryanne ikvall, ga pa middag, och planera lite London.. ;)
Kanske det loser sej till slut anda...
Alltsa. Sliten pa grund av resandet och festandet. Och ingendera ar ju pa slutrakan an. Men vad jag ar mest sliten over ar att sitta pa jobb, och lyssna pa min stadpersonal klaga pa varann, klaga till mej om varann, inte kunna gora nagonting for att de klagar och klagar och klagar.. och.. Ja, ni forstar min poang.
Det gor mej galen. Jag menar, jag har inga problem att lyssna till deras problem och forsoka losa dem, men nar de lagger fram de mest konstiga argument till varfor de borde fa extra dagar ledigt och varfor den andra ska masta gora allt det dar osv osv.. Bah! Jag orkar inte ens tanka langre. Jag forsoker. Jag forsoker verkligen. Men vad kan jag gora nar chefen inte vill anstalla en till person, eftersom det fortfarande ar lagsasong och inte sa mycket gaster an..? Vad kan jag gora nar det ar ekonomikris i landet och det ska sparas pengar i alla horn, och jag forsoker febrilt salja de tomma rum jag har i veckorna..? Jag kan inte lagga fram krav till de gaster som checkar in att de maste stanna minst tva dagar, for da gor jag ju inte mitt jobb. Ja, jag forstar att tjejerna ar trotta, men prata med Cormac, det ar han som gor schemat. Prata med Leon, det ar hon som har hand om lonen. Gud, prata med Nanette, sa far ni sparken for att ni klagar sa mycket!! Men nej, de pratar med mej. Och varje vecka far jag hora klagomal efter klagomal. Jag hjalper till sa fort jag kan och har chansen, plus att jag gor mitt eget jobb, plus att jag sitter har och haller koll pa hur manga andra saker for familjen. Nej. Jag blir galen. Jag kan inte jobba med sjutusen olika saker under en dag. Jag ar mansklig jag med, aven om jag dum som jag ar tar pa mej 24 timmars pass (som det jag sitter pa nu) nu och da... Men anda vill jag inte sluta. Jag gillar stallet, och enda orsaken till att jag skulle byta jobb ar om jag flyttar fran stan, men an ar jag inte klar med Dublin.
Sa trots att jag fick "hemlangtan" (inte riktigt hemlangtan, mer "ut-pa-landet-langtan") nar vi var ut pa var road trip, sa kanner jag att Dublin fortfarande har lite mer att erbjuda. Aven om jag hittade ett helt otroligt perfekt jobb ute pa landet i Limerick. Med superbra lon. Och boende inkluderat. Aaah...
Nej, bara att ta sej i kragen och forsoka gora alla pa battre humor. De vet att det inte ar mitt fel. Men jag tycker inte om att se min kolleger ledsna.. Det har varit alldeles for mycket upprordhet omkring pa senaste tiden.. Men nu har iaf Linda fatt jobb pa ett hostel i Temple Bar, sa hon ar mycket gladare! Och sa ska jag traffa Maryanne ikvall, ga pa middag, och planera lite London.. ;)
Kanske det loser sej till slut anda...
Comments
Trackback