Baile Átha Cliath

Ju mer jag tänker på saken, desto gladare blir jag.
Kärlek är en så otrolig, så fin, så underbar sak vi människor delar. Med varann. Ger åt en medmänniska. Ger åt oss själva.
Jag blir gladare för varje dag då jag tänker på alla mina vänner som har någon att dela sin vardag med. Alla goda saker, alla dåliga. Någon som finns där för dem och tröstar där det behövs, som får dem att skratta, och känna sej lyckliga. De flesta av mina närmaste vänner har just det. En kärlek. Kanske också den kärleken som varar för evigt. Jag hoppas det. För det är så skönt att se dem lyckliga.
Men jag kan inte hjälpa att tänka på min egen situation. Var är min kärlek? Min prins?
Inte för att jag behöver någon. Jag trivs i mitt singla liv för tillfället. Jag har goda vänner, bra jobb, trevligt boende, inga större problem.. Men sen ser jag en romantisk film, eller ett par gåendes på gatan, eller hör hur mina vänner är lyckliga.. och då.. ja, då vill jag också känna av det igen. Jag hade det tidigare, trodde jag iaf. Men det försvann. Jag vill ha tillbaka den känslan. Jag älskar att vara förälskad. Jag vill kunna somna med ett leende på läpparna när han lägger armen om mej och viskar i mitt öra. Jag vill vakna på morgon och se honom le mot mej. Jag vill ha honom som gör mej lycklig.
Ja, jag vet inte.. Det kanske är det nya året. Känslor dyker upp, man blir nostalgisk. Nytt år och nya tider nalkas. Kanske det är just det. Jag ska hitta min kärlek i år. Det är inget nyårslöfte, även om det funkade för mamma på hennes tid. Det är mer en förhoppning. En önskan att själv kunna dela min glädje med någon, och min sorg. Någon som tröstar mej och finns där för mej. Jag vet att han kommer. Men ibland är man otålig. Det är kvinnan i mej. Jag älskar att vara förälskad.
Nytt år.
Nya tider.
Ny kärlek åt Laura!