Baile Átha Cliath

Karlar ar da de storsta idioterna som finns. Pa riktigt. Jag ska nog helt enkelt gifta mej med min Fabricio (min blivande homosexuella man). Det verkar enklast. Inga konstiga trassel i forhallandet dar inte. Han far ha sex med vilken karl han vill, och det far jag med. Och jag har mitt underbara stod for sjalen i honom.
Men nar det sen ploppar in riktiga karlar i mitt liv.. En straight man som verkligen verkar vara nagot.. ja, vad hander? Jo, han visar sej vara en jakla idiot! Och nej, don't get me wrong - han har varit arlig, trevlig och snall med mej. Inte trixat eller spelat spel med mej. Men varfor faller jag alltid for idioterna? Han spelar inga spel, han later en veta precis vad han haller pa med. Men det, mina kara vanner, stammer inte overrens med vad jag soker i en man (ja, alltsa arlig ska han vara och inte spela dumma spel - men just den har karlns intentions var inte vad jag had in mind). So that's that. Han kan ga och gora vad han vill, med vem han vill, sa lange jag inte behover vara med i den bilden. Kan bra vara van med honom.. Herregud, jag traffade ju honom precis, sa jag har ju inte gatt och karat ner mej precis. Men ack, vad det slar hart ibland. Som en orfil.
Livet gav mej en orfil och vackte upp mej.
Happ.
Nya jobbet borjar imorgon. :)