bloggar
Alla bloggar. Alla.
Don't get me wrong, jag gillar helt starkt iden att lasa vad alla mina vanner sysselsatter sej med, ibland kan det till och med vara skonare att lasa deras bloggar an att prata med dom i telefon. Det har kan ju ocksa vara for att jag nyss inforskaffade mej internet i huset, och har inte kunnat ringa nagon via Skype tidigare (vilket jag ju nu alltsa kan gora), sa det har varit alldeles for dyrt att ringa fram till nu. Men iaf.
Och Facebook. Gudars, vad jag inte gillade konceptet tidigare.. Men efter att ha flyttat utomlands och inte har samma kontakt med familj och vanner hemma ar det en helt annan sak. Forstar ni vilken frihet det ar att kunna logga in och se direkt vad som hander i folks liv. Visst, det ar lite "Big Brother Watching Over You" over det hela, men i grund och botten funkar det. Iaf for mej. Jag saknar mina vanner, och att bara skriva en liten mening till dem funkar sa fint kanns det som. Ska man skriva ett email sa kanns det som att man behover lagga ner mer tid och omtanke (for att inte tala om ett skrivet brev) och man kommer liksom aldrig till skott. Trots detta ar jag skeptisk till den har cyber varlden vi lever i. Jag alskar handskrivna brev och langa telefonsamtal. Att kunna kanna att jag ar vard att lagga ner tid och pengar pa, aven om jag ar langt bort. Och jag alskar att kunna ge den kanslan at mina vanner.. Sa hur i hela fridens namn hamnade vi har??
Jag kan erkanna att jag blir bara mer och mer osocial hela tiden. And that's saying something. Eftersom mer social manniska far man ju leta efter. Men jag hittar pa mej sjalv med att gomma mej undan folk - nej, inte gomma, mer valja att inte umgas... - mer och mer.. Jag? For mej sjalv? What's up? Har aldrig riktigt tankt pa saken, har mer tagit dagen som den kommer, och det gor a ju nu ocksa forstas.. Men forra veckan hade dom publicerat en artikel i .. ja, nagon av Dublins dagstidningar.. om att folk blir mer ensamvargar pa grund av Facebook. De blir ocksa mer aggresiva, irriterade, drar sej tillbaka, och det resulerar i mer internet etc. Vald pratade dom om ocksa. Jah, jag kan inte komma ihag alla detaljer ur tidningen, och inte tror jag att jag hamnar i nagon hemsk osocial stallning i livet. Mitt liv handlar ju om att traffa manniskor och umgas osv. I mitt jobb moter jag folk fran varje litet horn pa jorden och inte en enda gang har jag kannt mej mindre trevlig eller aggresiv for att jag sitter framfor datorn. Mer irriterad over att jag sitter still sa mycket, som ocksa bidragit till mitt forsok i att ta tag i min kondition och fitness.. Men inte otrevlig.
Don't get me wrong, jag gillar helt starkt iden att lasa vad alla mina vanner sysselsatter sej med, ibland kan det till och med vara skonare att lasa deras bloggar an att prata med dom i telefon. Det har kan ju ocksa vara for att jag nyss inforskaffade mej internet i huset, och har inte kunnat ringa nagon via Skype tidigare (vilket jag ju nu alltsa kan gora), sa det har varit alldeles for dyrt att ringa fram till nu. Men iaf.
Och Facebook. Gudars, vad jag inte gillade konceptet tidigare.. Men efter att ha flyttat utomlands och inte har samma kontakt med familj och vanner hemma ar det en helt annan sak. Forstar ni vilken frihet det ar att kunna logga in och se direkt vad som hander i folks liv. Visst, det ar lite "Big Brother Watching Over You" over det hela, men i grund och botten funkar det. Iaf for mej. Jag saknar mina vanner, och att bara skriva en liten mening till dem funkar sa fint kanns det som. Ska man skriva ett email sa kanns det som att man behover lagga ner mer tid och omtanke (for att inte tala om ett skrivet brev) och man kommer liksom aldrig till skott. Trots detta ar jag skeptisk till den har cyber varlden vi lever i. Jag alskar handskrivna brev och langa telefonsamtal. Att kunna kanna att jag ar vard att lagga ner tid och pengar pa, aven om jag ar langt bort. Och jag alskar att kunna ge den kanslan at mina vanner.. Sa hur i hela fridens namn hamnade vi har??
Jag kan erkanna att jag blir bara mer och mer osocial hela tiden. And that's saying something. Eftersom mer social manniska far man ju leta efter. Men jag hittar pa mej sjalv med att gomma mej undan folk - nej, inte gomma, mer valja att inte umgas... - mer och mer.. Jag? For mej sjalv? What's up? Har aldrig riktigt tankt pa saken, har mer tagit dagen som den kommer, och det gor a ju nu ocksa forstas.. Men forra veckan hade dom publicerat en artikel i .. ja, nagon av Dublins dagstidningar.. om att folk blir mer ensamvargar pa grund av Facebook. De blir ocksa mer aggresiva, irriterade, drar sej tillbaka, och det resulerar i mer internet etc. Vald pratade dom om ocksa. Jah, jag kan inte komma ihag alla detaljer ur tidningen, och inte tror jag att jag hamnar i nagon hemsk osocial stallning i livet. Mitt liv handlar ju om att traffa manniskor och umgas osv. I mitt jobb moter jag folk fran varje litet horn pa jorden och inte en enda gang har jag kannt mej mindre trevlig eller aggresiv for att jag sitter framfor datorn. Mer irriterad over att jag sitter still sa mycket, som ocksa bidragit till mitt forsok i att ta tag i min kondition och fitness.. Men inte otrevlig.
Comments
Postat av: Lina
tack för kortet :)
Trackback