Kicked in the balls...
... or giving birth?
Which one is the most painful?
Jag sitter och tittar på Vänner just nu, ett av dom sista avsnitten, där Monica och Chandler får sina bebisar, och Chandler är ensam i förlossningsrummet med Erica, och han är ju som han är, och frågar förstås vilket hon tror tar mest ont? Att blir sparkad i pungen, eller att föda barn? Ja, jag har ju alltid sagt att föda barn helt säkert tar mest ont.. Men efter att ha haft en tandinfektion i snart en vecka, så måste jag lägga fram ett tredje alternativ. Jag vill aldrig mer få känna en sådan smärta som jag har kännt under den senaste helgen. Fast jag misstänker att födseln av mina barn förmodligen kommer att vara uppe i toppen av smärta jag någonsin kännt. Men OH. MY. GOD. Den smärtan jag har haft i helgen har varit outlidlig. Outlidlig!
Men min antibiotika och mina kära smärtstillande har gjort susen. Är fortfarande öm, och lite svullen runt kinden, men smärtan är bedövad och förhoppningsvis efter min andra rotkanal så kommer jag att vara ok igen.
Jag satt och diskuterade det här med tandvärk/annan värk med min taxichaufför häromdagen. Han hade just haft öroninflammation, och tyckte jättesynd om mej. Såna saker som öroninflammation och tandvärk (tappa tanden), som man hade i sin barndom, som var så otroligt vanligt att ha i sin barndom (i alla fall för mej), glöms bort. Smärtan som det orsakade glöms bort. Eller var det samma smärta? Har man högre smärtgräns som liten, elle orsakar kroppen helt enkelt inte lika stor smärta, eftersom den fortfarande växer och förändras? Eller gör adrenalinet i yngre ålder helt enkelt smärtan mindre? Adrenalinet man får av att springa runt som en yr liten höna. Är kroppen mer in-tuned när man är yngre, så när man är äldre försöker den vara mer försiktig och varnar en att inte göra dessa dumma saker, så att man gör allt för att slippa smärtan? Trots att man i vuxen ålder känner en annan sorts smärta. En mer känslomässig smärta. Vilket nog är tur att man inte känner den smärtan som liten, men är det helt rättvist ändå?
Ja, min smärta är över nu i alla fall. För nu. Får se hur jag mår imorgon efter den andra nerven blivit utryckt. Haha. Hoppas jag hinner tillbaka i tid till jobbet bara. :P
Which one is the most painful?
Jag sitter och tittar på Vänner just nu, ett av dom sista avsnitten, där Monica och Chandler får sina bebisar, och Chandler är ensam i förlossningsrummet med Erica, och han är ju som han är, och frågar förstås vilket hon tror tar mest ont? Att blir sparkad i pungen, eller att föda barn? Ja, jag har ju alltid sagt att föda barn helt säkert tar mest ont.. Men efter att ha haft en tandinfektion i snart en vecka, så måste jag lägga fram ett tredje alternativ. Jag vill aldrig mer få känna en sådan smärta som jag har kännt under den senaste helgen. Fast jag misstänker att födseln av mina barn förmodligen kommer att vara uppe i toppen av smärta jag någonsin kännt. Men OH. MY. GOD. Den smärtan jag har haft i helgen har varit outlidlig. Outlidlig!
Men min antibiotika och mina kära smärtstillande har gjort susen. Är fortfarande öm, och lite svullen runt kinden, men smärtan är bedövad och förhoppningsvis efter min andra rotkanal så kommer jag att vara ok igen.
Jag satt och diskuterade det här med tandvärk/annan värk med min taxichaufför häromdagen. Han hade just haft öroninflammation, och tyckte jättesynd om mej. Såna saker som öroninflammation och tandvärk (tappa tanden), som man hade i sin barndom, som var så otroligt vanligt att ha i sin barndom (i alla fall för mej), glöms bort. Smärtan som det orsakade glöms bort. Eller var det samma smärta? Har man högre smärtgräns som liten, elle orsakar kroppen helt enkelt inte lika stor smärta, eftersom den fortfarande växer och förändras? Eller gör adrenalinet i yngre ålder helt enkelt smärtan mindre? Adrenalinet man får av att springa runt som en yr liten höna. Är kroppen mer in-tuned när man är yngre, så när man är äldre försöker den vara mer försiktig och varnar en att inte göra dessa dumma saker, så att man gör allt för att slippa smärtan? Trots att man i vuxen ålder känner en annan sorts smärta. En mer känslomässig smärta. Vilket nog är tur att man inte känner den smärtan som liten, men är det helt rättvist ändå?
Ja, min smärta är över nu i alla fall. För nu. Får se hur jag mår imorgon efter den andra nerven blivit utryckt. Haha. Hoppas jag hinner tillbaka i tid till jobbet bara. :P
Comments
Postat av: lina
stackare! Hoppas det blir bra snart och du blir hel! =)
Trackback