Baile Átha Cliath

Visst var det som jag i början misstänkte... Man höll igång bloggen ett tag, sen tappade man intresset.. Inte för att jag inte tyckte om att skriva, men det var inte samma sak längre... Vet ej varför. Det hände väl för mycket i mitt liv just då som gjorde att jag stängde av mej själv lite.. Intresset för att låta mitt privatliv bli en allmän diskussion försvann...
Men så är det väl med alla nya grejer man tar sej tid att göra... Det tog mej hur länge som helst innan jag gick med i Facebook till exempel.. Men visst gick jag med. Som alla andra. Till en början satt jag hela tiden där. Det blev ett maniskt beteende att varje gång man öppnade upp Explorer, så klickade man in sej på Facebook. Sidan ligger fortfarande i min "favoriter"-lista.. Haha.. Det började lugnt, jag letade reda på mina vänner.. Hittade många som jag saknat att ha kontakt med.. Efter det sökte jag efter fler personer jag känt i mitt liv; människor jag gått i skola med, som jag egentligen inte har något att göra med nuförtiden, vissa som jag var förvånad över att de ens kom ihåg mej.. Jag hittade vissa personer jag inte ens tycker om, några addade jag, medan vissa bara kändes fel att veta av.. Jag lade till app efter app, tills en gammal skolkompis som nu bor i Australien påpekade för mej att han aldrig sett någon med så många apps på sin sida. På den tiden kunde folk som gick in på min sida ta reda på det mesta om mej. Inga hemligheter, bara jag.. Rakt ut i cybervärlden... Hmm.. Kom sedan på att jag kanske ändå inte ska vara så öppen med vem jag är och vad jag gör.. Vissa saker ska inte alla veta. Inte bara för att jag inte vill känna mej "naken" där ute, men för att jag nu har tappat lite av min blåögdhet, och har märkt att det finns de som kan utnyttja dej om du är alltför "trusting"..

Som Heidi.

Jag vet inte vad det var som hände. Den människan bodde jag ihop med ett år, och hon visade sej vara en helt annan person än den jag trodde. Obetalda hyror, obetalda lån, manipulationer, lögner efter lögner, hon stal min post och till slut gick det inte längre att se vem hon var. Först påstod hon att hon försökte få fram pengar för att betala av skulden, men det kom undanflykter efter undanflykter, och nu har hon inte bara stulit saker av mej, hon undviker mej och pengarna lär jag inte se skymten av. Hon har dragit historia efter historia, och inget stämmer överens med det hon tidigare sagt. Jag vill inte tro illa om mina vänner, det har jag aldrig velat, men det här var bara för mycket.. Jag må vara blåögd och naiv, men jag vill alltid tro det bästa om alla. Hah! Vilken jubelidiot man är ibland..! Jag polisanmälde henne, och polisen är nu i full gång med att undersöka det hela. Man lär sej av sina misstag, eller hur är det man säger? Jag har flyttat ihop med en arbetskompis, som har varit en ängel genom hela det här! Hjälpt mej så gott hon har kunnat, och även om jag fortfarande ligger långt ner i skiten, så känns det bra att veta att det finns de som står bakom mej och stöttar mej!

Den ängeln ska följa med mej till Dublin.
Mina planer på att flytta dit har ju funnits ett tag, och nu känns det verkligen som att botten är nådd här i Sverige, och det är dags att dra vidare. Planerna är i full gång nu.. Vi har packat våra våra flyttlådor, vi ska flytta in i hennes mammas källare tills vi om ca en månad åker.
Jag ser ljuset i tunneln nu.
Tidigare var det svårt.
Det började ju med att Ed försvann ur mitt liv. Det var en lång historia, som krossade hjärtat på mej. Men jag kom över det. Till en viss del iaf...
Sen kom hyresskulden.
Och så allt med Heidi.
Sen blev det problem med Eppu och hur jag skulle lyckas få henne till Dublin.
Min ängel fanns dock där.. Samt mina andra arbetskompisar. Och så mina underbara gamla vänner förstås. Vet inte vad jag skulle gjort utan er!

Lina, stumpan, du är också en ängel i mitt liv! Tack för att du tar hand om min Eppu! VI ska ha så kul på skidresan!
Nanny, du är, och har alltid varit, min älskling! Det vet du! AHTU! :D
Pixie, min Ängel.. Behöver ja säga mer? Pizza, ice-cream and movie..! You and me babe, you and me!
Och Jonny.. Du och jag. Vi är ju ändå bra människor? Men vad är det med vissa av våra vänner? FFF (fuck fake friends)
Och så alla mina andra underbara vänner..! Svårt att vara deppad när man umgås med er och hör hur upprörda ni är för min skull!

Nu ljusnar det alltså.. Flytten närmar sej.. Skulden minskar hela tiden.. Det är nu 2008. Ett bättre år än förra året. Helt säkert. Det är nu det ska vända. Jag ska komma ur det här. Good things come to those who wait. =)

Jag har fått tillbaka lite av förtroendet till andra människor. Jag vet att jag inte alltid behöver tro gott om alla, behöver inte lita blint på alla som kallar mej sin vän... Men jag vet också att de som lyckas bevisa för mej att de verkligen finns där som mina vänner, de är värda den tilliten.

Hmm.. Jag har alltid varit öppen med vem jag är, och jag kommer nog i fortsättningen också att vara det.. Men hädanefter ska jag nog välja lite närmare vem jag är så öppen för.. "You gotta choose your friends more carefully" var det en vän till mej som sa. And yes Tommy, I will.